Visar din fågel någon tendens till att börja plocka sig eller har den varit plockad länge utan att du kunnat få bukt med det? Ta tag i problemet så fort som möjligt. Läs mer i denna artikel om hur du kan komma tillrätta med fjäderplockning.

Bland tamfåglar är fjäderplockning ytterst vanligt förekommande och det kan vara väldigt svårt att få bukt med problemet. Fjäderplockning kan uppstå vid olika stressituationer, tristess, frustration, sjukdomar, brist på olika vitaminer och mineraler, förgiftning, parasiter, svamp, allergi mm. Det är vanligt att fågeln plockar alltifrån några fjädrar på ryggen eller under vingarna till att de plockar bort allt de kan komma åt eller till och med biter djupa sår på bröstet. Det är även vanligt att den ena av två fåglar plockar den andra eller att ett föräldrapar plockar sina ungar.
Det är viktigt att man försöker utreda orsaken till plockandet så fort som möjligt, annars är risken stor att det utvecklas till ett vanebeteende som är kvar även då den ursprungliga orsaken försvunnit och plockningen kan därför pågå hela fågelns liv. Fågeln kan också få bestående men från en lång tids plockning vilket gör att vissa fjädrar aldrig växer ut igen. Man bör kontakta veterinär för undersökning samt provtagningar för att kunna upptäcka infektioner eller eventuella parasiter samt för att undersöka fågelns allmänhälsa i övrigt. Hos veterinären är det vanligt att man testar fågeln mot zink, att man gör en hudbiopsi och undersöker om fågeln råkat ut för Giardia (en parasit som dock sällan förekommer i Sverige). Är det en större fågel brukar även ett blodprov tas.
Det kan vara till mycket hjälp om man innan ett veterinärbesök själv går igenom vad orsaken kan vara. Funderar igenom om det varit något som hänt i fågelns liv eller omgivning som kan orsakat stress eller gjort fågeln deprimerad.

Genom att göra en hudbiopsi kan veterinären ibland se att fågeln har en inflammation i huden. Inflammationen kan bero på allergi, ofta foderallergi som yttrar sig som klåda vilket gör att fågeln kliar sig samt rycker och plockar fjädrar för att lindra klådan. Det finns inga tester veterinären kan göra för att påvisa vilket ämne fågeln är allergisk mot utan man får själv försöka undersöka detta. Börja med att skaffa en bok som du kan använda som dagbok och skriv ned exakt vad papegojan äter och hur det beter sig under dagen. Tänk på att det kan ta mycket lång tid att ta reda på vad papegojan är allergisk mot. Det kan vara en god idé att börja med att undersöka de födoämnen som är extra allergena. Dessa är:
Börja med att utesluta alla dessa födoämnen under en tid och se om papegojan blir bättre. Den ska klia sig mindre och inte plocka fler fjädrar. Det tar ett tag att se om papegojan har blivit bättre så misströsta inte utan vänta i ett par veckor. Ser du att fågeln inte blir bättre får du utesluta ännu fler ämnen, ett ämne i taget med några veckors mellanrum så att du hinner se om någon förändring sker. När papegojan blir bättre kan du återinföra ett ämne i taget med ett par veckors mellanrum för att få tillbaka så mycket som möjligt i kosten. Blir fågeln sämre igen bör du permanent utesluta födoämnet som orsakade reaktionen och sedan prova med resterande ämnen. Vi vill ju att papegojans kost enbart ska uteslutas från det allergena ämnet så att kosten fortfarande kan vara varierad och hälsosam. Ibland kan man även se att papegojan har reagerat på vissa ämnen genom att se i dagboken, leta efter gemensamma nämnare och för gärna en utförlig dagbok för att underlätta för dig senare.
Felaktig eller för tidig vingklippning orsakar ofta fjäderplockning. Mindre fåglar ska aldrig klippas innan de fyllt ett år och större fåglar ska inte klippas innan de fyllt två. Vingklippning, framförallt tidig, ger papegojor dåligt självförtroende och detta kan senare leda till nervositet och fjäderplockning. En vingklippning som lämnar stumpar, framför allt korta stumpar kan göra att fjädrarna inte kan ruggas och därför orsakar infektioner som irriterar. Stumparna kan veterinären hjälpa dig att ta bort.
Om fågeln har en kamrat bör du studera fåglarna för att avgöra ifall att det kan vara så att det är den andra fågeln som plockar. Är så fallet bör du sära på fåglarna tills fjädrarna hunnit växa ut och sedan testa att sammanföra dem igen. Då kan det vara bra om du ser till att de har varsin matskål och extra mycket leksaker som kan stimulera fågeln till annat än att plocka sin kamrat. Fundera på vad du mer kan göra för att undvika plockning hos just dina fåglar och var noga med att studera hur de reagerar. Om den andra fågeln inte slutar med plockandet så bör fåglarna separeras för gott.
Ibland börjar fåglar som inte får möjlighet att uttrycka parningsbeteenden att plocka sig. Detta sker vanligtvis då fågeln kommer i könsmogen ålder. Vanliga anledningar är att fågeln inte har någon partner att avreagera sina nyfunna lustar på eller om den har en partner att denne är för ung, ointresserad, eller att de inte går så bra ihop. Veterinären kan ibland ta ett blodprov på större fåglar för att undersöka om fågeln har en förhöjd hormonnivå.
Det sägs att förhöjda zinkvärden kan orsaka plockning. Veterinären tar ofta ett blodprov för att undersöka vilket zinkvärde fågeln har.

Handmatade papegojor verkar löpa större risk att drabbas av plockning än föräldramatade. De är oftare dåliga på att lära sig att bete sig som en papegoja ska och vet ibland inte hur man leker och underhåller sig själv utan en människa. De har även ofta svårt att komma överens med andra papegojor. I och med att de aldrig kan få ut lika mycket från en människa som från en artfrände leder detta ofta till psykiska problem som bland annat kan leda till fjäderplockning.
Det finns en näbb och fjädersjukdom som kan drabba papegojor och känns igen genom att fjädrar och ibland även näbben får så dålig kvalité att de lätt går sönder och kan bli deformerade. Sjukdomen kallas på engelska "Psittacine Beak and Feather Disease" (PBFD) och är relativt sällsynt i sverige.
Den sista åtgärden du kan vidta är att sätta på din papegoja en krage. Detta bör endast testas då du tror att anledningen till plockningen är på grund av att det blivit en vana. Ligger något annat bakom fjäderplockningen kommer fågeln fortsätta så fort kragen tagits av. Att bära krage kan vara oerhört deprimerande för fågeln och det är inget man ska utsätta den för i onödan.
Förhoppningsvis finner du en lösning till problemet och får tillslut en pigg, glad och färggrann fågel igen. Ibland är vägen tyvärr väldigt lång och det gäller att inte ge upp. För vissa tar det flera år för andra finner man aldrig en lösning. Ibland blir det tillslut viktigare att se till fågelns livslust och utifrån det besluta om det är bäst för fågeln att somna in eller om den kan få ett bra liv med sitt tillstånd.
Sally Blanchard´s artikel om fjäderplockning
| Andra artiklar i denna kategori | Publicerad den | Träffar |
| Svampinfektioner | 08-08-30 |
1229 |
| Näbb och fotskabb | 08-08-30 |
868 |
| Fjäderplockning | 07-06-21 |
1563 |
| Papegojsjukan | 07-05-23 |
2236 |