När gosade du en handmatad kanin senast, eller när red du på en handmatad häst för första gången? Alla vet att både hästar, hundar och kaniner kan bli tama även om deras föräldrar har fött upp dem. Konstigt nog har många inte insett att detta även gäller papegojor. I den här artikeln försöker vi beskriva varför vissa ändå handmatar samt ge lite fakta om vilka negativa konsekvenser handmatning för med sig.

På 80-talet svepte en våg från USA in över Sverige. Man talade om mångdubblade kullar och snabbare uppväxt av ungar. Det var få som inte ville följa den nya utvecklingen med drömmar om större ekonomiska vinster. Metoden baserades på att man stal ägg eller ungar från föräldrafåglarna. De flesta fåglar, inklusive papegojor, påbörjar ofta en ny kull direkt om de får sina ägg eller ungar stulna. Istället för ett par enstaka dyrbara ungar per år kunde man nu få tiotals. Man kunde även svälta ungarna så att de snabbare lärde sig äta själva och blev färdiga för försäljning. Problemet att ta över föräldrarollen var att ägg måste läggas i en äggkläckare och ungar måste matas av människor eftersom föräldrarna inte fick ta hand om dem. För att kunna plocka ägg och mata ungar var man tvungen att hitta något att motivera det med. Handmatad = tamare, keligare och bättre tamfågel hette konceptet som än i dag är mycket framgångsrikt. Det var så framgångsrikt att många uppfödare än idag tror att det till fullo stämmer. Tyvärr finns det säkerligen också de som är medvetna om motsatsen men som på grund av egen vinning göder myten hos intet ont anande köpare. I dagens läge är det ironiskt nog till och med svårt att sälja föräldramatande ungar!
Det finns tre viktiga begrepp när man talar om på vilket sätt papegojungen har fått växa upp. Dessa är listade nedan:

En fågeluppfödd fågel har fått stanna hos sina föräldrar i ett par månader efter att den lärt sig äta själv. På detta sätt får papegojungen sin viktiga uppfostran och lär sig vara en papegoja. Dessa fåglar är liksom föräldramatade inte tama men blir det snabbt.
En föräldramatad papegoja har bott hos sina föräldrar tills den lärt sig äta självständigt sedan har den flyttats tillsammans med eventuella syskon och andra ungfåglar till en egen voljär eller sålts direkt. Dessa ungar har delvis förlorat möjligheten att växa upp med sina föräldrar. Dessa fåglar är inte tama vid försäljning men blir det snabbt om ägaren engagerar sig i att tämja fågeln. En föräldramatad blir inte mindre tam än en handmatad.
Handmatning kallas det när en papegojunge matas av människor. Olika uppfödare tar ungar vid olika tillfällen, en del tar ägg andra små ungar och ytterligare en del lite äldre ungar. Generellt kan sägas att ju äldre ungen är desto mer traumatiskt är det både för unge och föräldrar att bli separerade. Vanligast är att man tar ungar som är 3-8 veckor, de har då gått igenom den kritiska fasen där det kan vara svårt för en människa att hålla en unge vid liv. Ungen ska matas av uppfödaren vilket brukas göras med sked, plastspruta eller sond. Det händer att ungen inte hinner anpassa sig till att bli matad av en människa i tid och svälter då ihjäl.

Den vanligaste metoden att handmata papegojor är med sked. En sked med uppåtböjda kanter påminner lite om en papegojas undernäbb. Med denna metod får ungen smaka på maten och kan till viss del anpassa flödet eftersom man inte trycker in maten i näbben på dem. Det är dessutom svårare att allvarligt bränna ungen om man ger den för varm mat eftersom den kan spotta ut eller rygga undan. En annan vanlig metod är att mata med plastspruta. Man använder sig av vanliga plastsprutor utan nål och för in sprutan i näbben på ungen som man håller fast i huvudet och sprutar in maten. Metoden är lite svårare än metoden med sked och det händer tyvärr inte alltför sällan kvävningsolyckor. Ungen har här få möjligheter att stänga näbben eller rygga undan. Det kan hända att ungen får deformerad näbb av denna metod.
Gemensamt för alla handmatningstekniker är att de alltid ska utföras av erfarna uppfödare eller under strikt överseende av dessa. Handmatning är en mycket känslig och farlig teknik vilket årligen leder till tusentals dödsfall bland ungar. Det gäller att vara mycket observant och veta exakt vilken temperatur ungen ska ligga i, vilken temperatur och konsistens det ska vara på maten, exakt hur mycket man ska ge, hur ofta och så vidare. Erfarna uppfödare kan även snabbt se symptom och hur de ska justera skötseln för att undvika insjukning. Handmatning ska aldrig utföras av köparen, det är mycket oansvarigt framförallt från uppfödarens sida att lämna bort en unge som inte kan äta själv. Det dör hundratals papegojungar varje år på grund av att uppfödaren lämnat bort dem för tidigt.
Alla handmatade ungar har missat möjligheten att lära sig nödvändiga färdigheter av sina föräldrar och de saknar en riktig identitet. Många färdigheter så som att bygga bo, hitta mat, kommunicera med artfränder och bara vara papegoja går därför förlorade.

Vissa fåglars, till exempel hönsfåglars, ungar kläcks relativt färdiga. De kan äta själva efter ett par timmar och följer mamman för att lära sig hitta mat själva. Höns och vaktlar börjar inte ruva förrän sista ägget är lagt, detta för att minska åldersskillnaden eftersom alla måste vara klara när de gemensams springer ur boet. Papegojor föds blinda och nakna eller med ett tunt lager dun. Det kan vara en stor åldersskillnad mellan den äldsta och yngsta ungen. Papegojungar är helt försvarslösa och kan under inga omständigheter klara sig själva de första veckorna eller månaderna. Papegojor matar varandra genom att stöta (kräkas) upp mat. Bland många arter är det enbart hanen som samlar mat i början och matar honan som sedan matar ungarna, hos undulater får alltid den minsta ungen mat först. Honan stannar i dessa fall hela tiden med ungarna förutom en eller ett par turer ut ur boet då hon själv dricker och uträttar sina behov. Bland många arter utsöndrar föräldrarna en så kallad krävmjölk som fungerar på liknande sätt som däggdjursmjölk och innehåller livsnödvändiga aminosyror, antikroppar och annat livsviktigt vi inte kan återskapa artificiellt. När ungarna vuxit till sig börjar även honan hjälpa till att samla mat.
Det är inte bara mat ungarna får av sina föräldrar, kärlek och omsorg är mycket viktigt för en papegojfamilj och trots den stora stressen och påfrestningen det innebär att häcka glömmer föräldrarna inte bort att ta sig tid åt att prata och putsa sina små barn. Redan innan ungarna är kläckta kan de kommunicera med sina föräldrar. En del arter namnger alla sina ungar med unika namn.

Papegojor är komplexa djur vi nu på senare tid börjar försöka förstå oss på. Vissa drar paralleller mellan femåriga människobarn och vissa papegojarters intelligens, andra anser att papegojan är det smartaste djuret efter människan. Liksom oss människor förlitar sig inte papegojor på sina instinkter, de finns självklart där, men papegojor har ett stort behov att lära sig. De lär sig vad som är giftigt eller ätligt, var man hittar vatten, hur man känner igen en bra partner, hur man kommunicerar, hur man föder upp sina ungar osv. Förlorar de möjligheten att lära sig av sina föräldrar kommer de att förlora möjligheten att lära sig kunskap så att arterna kan bestå. Det har visat sig att papegojor som handmatats i ett par generationer tappar förmågan att själva föda upp barn, tänk dig hur avelssituationen skulle kunna se ut i framtiden. Hur ska vi då rädda utrotningshotade papegojarter?
Det paradoxala med handmatning, metoden som ökar produktionen av ungar, är att uppfödare ofta tar mycket mer betalt för de handmatade ungarna jämfört med föräldramatade eller fågeluppfödda. Visserligen är handmatade papegojor ofta, men inte alltid, tama vid försäljning. Om du känner att tämjning inte är någonting för dig bör du låta bli att skaffa ett så krävande djur som en papegoja. Man kan också säga att den som inte klarar av att tämja en papegoja inte heller klarar av att tillfredställa en papegojas behov. Om uppfödaren anser att en person behöver hjälp med tämjningen kan uppfödaren ta ett större ansvar genom att tämja ungen innan försäljning. En föräldramatad eller fågeluppfödd papegoja blir precis lika tam som en handmatad, det tar bara lite längre tid.
Trots alla den omsorg och kärlek föräldrarna lägger på sina ungar finns det de som rättfärdigar handmatning då man måste ta ungarna från sina föräldrar. Föräldrar som år efter år bestjäls på sina ungar kan inte annat än lida och de kommer till slut häcka mer om mer sporadiskt för att sedan ofta sluta helt. Papegojföräldrarna förlorar sina barn som de givit allt under ett par veckor eller månader. Då vissa uppfödare har märkt att föräldrafåglarna ofta far psykiskt illa av att bli bestulna på ungar låter de föräldrarna behålla en unge. Vilket av dina barn skulle du välja?
Ungen missar sedan när den blivit lite större att lära sig hur det fungerar att vara papegoja och hur man kommunicerar med varandra, otroligt viktiga kunskaper även för en tampapegoja. Framför allt ungar som blivit matade från tidig ålder saknar sin identitet som papegoja vilket kan ge beteendestörningar framför allt när den har blivit lite äldre och ska utveckla sin personlighet. Eftersom de kan tro att de är människor kan de känna sig otillräckliga eller förvirrade för att de inte passar in eller har andra behov.
Vissa uppfödare hävdar att deras fågelpar inte klarar av att föda upp sina egna ungar. De första kullarna dör ofta i naturen, föräldrarna är alltför omogna och behöver öva sig innan de klarar av att föda upp en kull ungar. Föräldrarna kan ruva dåligt, glömma mata eller attackera ungarna. Ofta dras alltför snabba slutsatser om paret, de har inte fått en ärlig chans att själva få försöka föda upp ungarna innan de dömts ut att vara odugliga föräldrar. Om paret fått försöka helt själva att föda upp sina ungar ett flertal gånger med rätt förutsättningar och ändå inte klarar av det är någonting fel och de bör tas ur avel.
Det blir mer och mer uppenbart vilka psykiska skador handmatning medför. Föräldrar som år efter år bestjäls på sina ungar kan inte annat än lida. Ju äldre ungen är desto större lidande. Papegojföräldrarna förlorar sina barn som de givit allt under ett par veckor eller månader. Nu när vi ger papegojor olika typer av intelligens kan vi inte annat än konstatera att det är djurplågeri att syssla med boplundring. Att behöva lägga ägg efter ägg påverkar även honan fysiskt, ägg kräver mycket energi och kalk och om hon hetsas att lägga fler kullar på rad kommer hon till slut att dö eller få allvarliga skador. Ett par vars ungar hela tiden dör (tas in för handmatning) kommer till slut häcka mer om mer sporadiskt för att sedan ofta sluta helt. Vissa uppfödare hävdar att deras fågelpar inte klarar av att föda upp sina egna ungar. De första kullarna dör ofta i naturen, föräldrarna är alltför omogna och behöver öva sig innan de klarar av att föda upp en kull ungar. Föräldrarna kan ruva dåligt, glömma mata eller attackera ungarna. Ofta döms ett par ut alldeles för tidigt, de har inte fått en ärlig chans att själva få försöka föda upp ungarna innan de dömts ut att vara odugliga föräldrar. Uppfödaren ser så klart pengarna flyga förbi varje kull som dör.
Om paret fått försöka helt själva att föda upp sina ungar ett flertal gånger med rätt förutsättningar och ändå inte klarar av det är någonting fel och de bör tas ur avel. Vissa papegojor tål inte att man rotar i boet, de kan bli stressade och i värsta fall skada sina ungar, och därför blir det svårt att utan förluster ringmärka ungarna med fast fotring utan att ta ut dem för handmatning. En fast fotring är extremt viktigt om vi ska kunna bekämpa handeln med viltfångade djur och föräldrarna brukar åtminstone ett tag tillåta ringmärkning av ungarna.
Österrike måste betraktas som ett föregångsland i frågan om handmatning. Där har man som första land i världen totalförbjudit handmatning i kommersiellt syfte och accepterar det i princip endast när det är frågan om att rädda utrotningshotade arter.
Svenska djurskyddslagen främjar inte handmatning men föreskriften DFS2005:8(L80) med allmänna råd(L81) utgör föga oväntat undantag från regeln: Citat:
3 § En fågelunge som är beroende av att matas ska hållas tillsammans med minst en matande vuxen fågel om den inte handmatas av människor.
Allmänna råd till 6 kap. 3 § Fågelungar av nedanstående släkten och arter bör efter kläckningen hållas tillsammans med minst en matande vuxen fågel enligt följande:
undulat minst 6 veckor
nymfkakadua minst 7 veckor
dvärgpapegojor (Agapornis spp.) minst 6 veckor
kanariefågel minst 30 dagar
sebrafink minst 30 dagar
måsfink minst 30 dagar
risfågel minst 30 dagar
Unghanar som börjat färga ut bör dock inte hållas tillsammans med faderfågeln.
Vi har frågat djurskyddsmyndigheten om det är tillåtet att handmata ungar och de hänvisade till ovanstående paragraf ur DFS2005:8. De skrev också: "Det är dock alltid att föredra att ungar av alla arter matas av en artfrände då den får rätt social prägel."
Det finns en hel del att säga om DFS2005:8 och tillhörande allmänna råd. Detta gäller speciellt frågan om handmatning. När L80, som är grunden för DFS2005:8, skrevs var handmatning till vardags en relativt ny företeelse och man visste heller inte vilka negativa konsekvenser handmatning förde med sig. I ett av handmatningens föregångsländer, USA, har vissa uppfödare börjat notera att deras handmatade papegojor efter ett par generationer inte längre vet hur de ska mata upp sina ungar, vilket får som konsekvens att ungarna måste handmatas för att överleva. Det finns också starka intressenter, vilka med ett kommersiellt perspektiv, har arbetat aktivt för att handmatning som företeelse inte skulle förbjudas när nämnda föreskrifter skrivits eller omarbetats. Med dagens kännedom om handmatning finns det egentligen ingenting som längre kan rättfärdiga handmatning annat än ur en ekonomisk synvinkel och det kanske är dags att ändra 6 kap. 3 § i DFS2005:8 till:
"En fågelunge som är beroende av att matas ska hållas tillsammans med minst en matande vuxen fågel."
Enkelt och självklart kan tyckas....
Rådet om att unghanar som börjat färga ut inte bör hållas med faderfågeln skulle vi vilja påstå inte stämmer annat än för vissa finkarter, men det är inget vi tänker diskutera vidare i denna artikel.
Om du känner att tämjning inte är någonting för dig bör du låta bli att skaffa ett så krävande djur som en papegoja.
En papegoja ska bli tam genom förtroende, inte beroende.
| Andra artiklar i denna kategori | Publicerad den | Träffar |
| Att välja rätt fågel | 08-08-30 |
1508 |
| Vad använder papegojorna sina vingar till? | 07-08-29 |
2619 |
| Handmatning | 07-06-20 |
3656 |
| Bör min papegojas vingar vara klippta? | 06-12-29 |
4281 |
| Nya rön om papegojors talförmåga | 06-12-29 |
1674 |
| Fjädrarna | 06-12-29 |
1554 |
| Papegojnäbben | 06-12-29 |
1481 |