Papegojprat - Artbeskrivningar

Författare: Elisabeth Böhmer
och Emma Jakobsen

Rosenkakadua

Svenskt namn: Rosenkakadua, rosenbröstad kakadua

Latinskt namn: Eolophus rosecapillus rosecapillus

Engelskt namn: Galah Cockatoo, Rose-Breasted Cockatoo, Roseate Cockatoo, Pink and Grey Cockatoo

Livslängd: ca 70-80 år

Könsmogen ålder: 2-3 år

Utseende: Fjäderdräkt mörkrosa med vit-rosa panna, skalp och nacke. Ovansida av vingar, rygg samt stjärt är grå. Iris är mörkbrun, fötter grå och näbben hornfärgad.

Könsskillnader: Honor ser likadana ut som hanarna bortsett från iris som hos honor är röd och hos hanar svartbrun.

Vikt: ca 300-350 gram

Längd: ca 35cm

Utbredning: Australien

CITES-placering: B Läs mer om CITES.

Burstorlek: Minst 0,84 kvm, längsta sidan ska vara minst 120 cm, minsta djup 70 cm, minsta höjd 80 cm. Vid grupphållning ska varje fågel ha minst 0,1 kvm. Observera att detta är det rekommenderade minsta måttet. Den får gärna vara större. Läs mer om burmått.

Foder: Vanlig papegojkost bestående av pellets, skott, rötter, olika sädesslag, frön, färsk frukt, grönsaker och rotsaker. Groddade fröer och bajlväxter. Den rosenbröstade kakaduan ska äta sädesslag som bas. Låg fetthalt i kosten.

Beskrivning:

Den rosenbröstade kakaduan är populär i fångenskap men är fortfarande ganska ovanlig i Sverige som tamfågel.

Rosenkakaduans naturliga miljöer har till stor del förstörts av jordbrukare och arten har därför tvingats anpassa sig. Arten ändrade helt enkelt sin kost och lever numer på odlade livsmedel vilket förargar bönderna och gör den till en impopulär fågel i Australien.

Rosenkakaduor är smarta och mycket gnagiga fåglar och kräver massvis av gnagleksaker och andra papegojleksaker för att hålla näbben i trim. Ge dem även ofta färska grenar att gnaga på. Ges de inte tillräckligt med sysselsättning kan de börja plocka sig, något som inte alls är ovanligt inom arten.

Rosenkakaduan behöver ständigt bli socialiserad så att den inte bli rädd och blyg inför förändringar och främlingar. De är självständiga men kan behöva mycket stöd.

Rosenhuvade är bra talare och hanarna har ett rykte på sig att vara bättre talare än honorna. De skriker inte lika högt och mycket som andra kakaduor och kallas ”den tysta kakaduan”. Tänk dock på att ljudnivån hos andra kakaduor är extremt hög så en rosenhuvad kan inte kallas annat än en högljudd papegoja.

De brukar inte bli som lika gosiga som andra kakaduaarter.

Rosenkakaduor blir snabbt och lätt tama även som föräldramatade, de blir lätt tillgivna sin familj. Om hanarna inte blir socialiserade och uppfostrade tidigt kan de bli revirhävdande och aggressiva. Rosenhuvade kakaduor kan även bli opålitliga under könsmognaden.

Arten bildar par för livet och kräver även hållna i par mycket kärlek, uppmuntran och engagemang från din sida. De tycker om gos men bara på sina egna villkor. De kan ha ett mycket växlande humör, från att vara bitiga och arga till att vara snälla och gosiga.

Rosenkakaduor kan bitas hårt och kan med lite otur orsaka permanenta skador, speciellt på barn. De brukar gå igenom åtminstone en bitperiod under sitt liv.

Rosenkakaduor får lätt tumörer och blir lätt överviktiga och det är därför viktigt att de får en balanserad, fettsnål kost och mycket motion. Av den anledningen kan det vara mycket osunt att vingklippa en rosenbröstad. Uppmuntra dem gärna med flygövningar och annan fysisk lek varje dag.

Kakaduor dammar mycket och passar därför inte till familjer med allergier. Du behöver dammsuga flera gånger i veckan för att undvika allergi.