Papegojprat - Artbeskrivningar

Författare: Lisa Lundgren

Halsbandsparakit i spegel

Svenskt namn: Indisk halsbandsparakit

Latinskt namn: Psittacula krameri manillensis

Nominatform: Afrikansk halsbandsparakit, Psittacula krameri krameri

Övriga underarter: Halsbandsparakit, Psittacula krameri parvirostris Indisk halsbandsparakit, Psittacula krameri borealis

Engelskt namn: Indian Ringneck

Livslängd: ca 25-30 år, men kan bli äldre

Könsmogen ålder: 1-2 år

Utseende: Hela fågeln är grön och dess näbb är röd. Hanen har ett svart och honan ett grönt ”halsband” runt halsen. Hanen har dessutom en rosafärgad nackring som honan saknar.

Könsskillnader: Hanen får en rosafärgad nackring, honan saknar den.

Vikt: ca 120-160 gram

Längd: 40-45 cm

Utbredning: Över hela Afrika söder om Sahara, samt södra Asien och Kina.

CITES-placering: C Läs mer om CITES.

Burstorlek:1,44m². Buren ska vara minst 1,6m lång, 0,9m djup och 1,0m hög. Vid grupphållning ska varje fågel ha minst 0,6m² buryta. Läs mer om burmått.

Foder: Vanlig kost bestående av en parakitblandning utan solrosfrön, man kan även ge pellets, men jag tror att en varierad kost med mycket frukt och grönsaker är det bästa. Ge gärna även olika fröer, nötter, groddar mm.

Beskrivning: Den indiska halsbandsparakiten är en fågel som blir mer och mer populär. De är inte svåra att få tama om man lägger ner sin tid på dem, och de kan även lära sig prata tydligt. De är mycket fågel i liten kropp

Indiska halsbandsparakiter sägs vara lika intelligenta som amazoner eller gråjako. Halsbandsparakiter gillar att lära sig nya trick och konster och tycker om utmaningar. Därför behöver en halsbandsparakit mycket aktivering och stimulans via leksaker, nötgömmor mm. De är bara inte mycket intelligenta som de större fåglarna, utan även mycket aktiva så de behöver gott om flygutrymme.

Jag kan rekommendera att man brevid buren bygger en lekställning med grova pinnar, hamparep och leksaker så att parakiten har nåt att göra då den får vara utanför buren.

Halsbandsparakiten har ett mycket högt läte/skrik, så jag kan inte rekommendera att ha den som lägenhetsfågel om det är lyhört. Dess näbb är mycket kraftfull, så håll ögonen öppna, den kan lätt gnaga/bita sönder saker och orsaka smärtsamma bett.

I det vilda finns det bara gröna indiska halsbandsparakiter, men det har avlats fram en del mutationer.

En av anledningarna till att det har kunnat avlas fram så många mutationer är att halsbandsparakiten till skillnad från andra parakiter inte bildar par för livet.

Halsbandsparakiten en fågel som kan vara lite knepig att få att funkar ihop med en annan halsbandsparakit, så var försiktig då du introducerar dem. De går att ha tillsammans med andra fåglar, men dock endast utanför buren och under uppsikt. Dess näbb är stor och kraftig och kan lätt orsaka skada. Att sätta en halsbandsparakit i samma bur som en annan fågel kan sluta illa om halsbandsparakiten blir arg eller irriterad

Den indiska halsbandsparakiten var förmodligen en av de första papegojor som hölls som burfåglar, kanske redan för 2500 år sedan. Arten förekommer i två olika populationer, den afrikanska (P. k. krameri, P. k. manillensis parvirostris) och den indiska (P. k. manillensis,P. k. borealis). Den afrikanska halsbandsparakiten har mycket mörkare näbb (nästan svart) än den indiska underarten.

Länkar

Färgmutationer